﻿<aq>Det var härom — sammansatt statsråd
på en gång eller successive enskilda stats-
råd hvart för sig — det var härom den
egentliga striden rörde sig på 1860-talet,
i det <i>De Geer</i> med mycken kraft visade
det afvita uti att konungen skulle i sam-
ma sak beslata två gånger, först ensamt
som norsk och sedan ensamt som svensk,
och så måhända i den senare egenskapen
annullera hvad han i den förra beslutit, så-
som i det riksspektakel, som benämts socker-
kriget. Och det är detta vi svenskar fram-
för allt hålla på äfven i konsulatsfrågan.
Väl anse vi det vara ett lagbrott att före-
taga henne i annan form, än riksaktens
§ 5 föreskrifver, men i yttersta hand lig-
ger dock vigten derpå, att våra statsmän
<i>på något vis</i> få företaga henne till pröf-
ning ur Sveriges intresse och med svenskt
ansvar, låt så vara i ett rent svenskt stats-
råd, sedan det norska är hållet och saken
der för Norges del afgjord. Och detta
vårt anspråk, det grunda vi ytterst på det
förhållandet, att upplösningen af den fak-
tiska gemenskapen i hvarje fall är ett
<i>reelt</i> intresse för oss, och för så vidt måste
det genom sakens natur höra under vår
fria bestämmelserätt. I annat fall vore
vårt gamla folk stäldt under förmynderskap
af ett annat folk, men det får väl ändå
fasthållas, att <i>äfven Sveriges sjelfstän-
dighet</i> är en grundval för unionen, om än
ej i dess lagar uttryckligen nämd.
Då nu Norge i denna stund verkligen
fordrar att få bestämma äfven den del af
tvistefrågan, som är Sveriges, huru har
det kunnat förbise detta reella svenska
intresse i saken? Jo, genom en ny syn-
villa, så enkel, att den blott behöfver på-
pekas för att försvinna. Hvartenda norskt
argument resulterar endast och allenast åt
det hållet, att Norge eger rättighet <i>att upp-
rätta sig ett eget konsulatsväsen</i>, och den
saken skulle vi svenskar ju kunna anses
stå utom, men ingen enda tanke har Norge
haft att bevisa sin rätt <i>att bryta den
gamla gemenskapen</i> med oss, och <i>det är
dock detta, som saken gäller.</i> Har Norge
rätt i hvarje påstående, så <i>har det i alla
fall icke vunnit mer, än att det kan skapa</i></aq>